Nissen i prestens hus

En from prest hade hustru, tvenne raska söner och flere tjenare. Men prestmor, som var »verldsgirig» och snål, hade presten ovetande något sat-tyg, en Nisse eller kanske »den Håle» sjelf, som drog till huset. — Den ene af sönerna var student, kom hem mellanåt från »studien» (akademien), hvarest han lärde allt som obegripligt var och hade kommit under fund med att inte allt var »riktigt» der hemma. Derför bad han engång sin far, att han skulle få se alla husets tjenare. Ja, de komma då fram för honom.

Men studenten sade då: »Far, det är en som fattas.» Presten undrade på detta och sade att alla tjenare ju vore der närvarande; men sonen skakade misstrogen på hufvudet och for så sin väg till »studien» igen.

Då han nästa gång kom hem och det skedde på samma sätt, sad' han: »Nej, Far! det är en tjenare, som ännu fattas, nemligen Mors tjenare.» Då vardt man ännu mer förundrad, men sonen såg tvifvelaktig ut och reste åter till »studien». Men då han kom hem tredje gången och frågade på samma sätt och ej heller då fick se flera framställda än prestens vanliga tjenare, då visade han sig vara så lärd, att [han] verkligen tog fram mors egen tjenare: och der stod Nissen (»den Håle») inför dem!

Då sade studenten till denne: »Hvad har du gjort här och hvad [har} du fått för lön?» — »Jag har tjent fars själ och tjenar nu på mors», svarade »den Håle». — »Det skall du ej få», sad' Studenten, »hvarken någon tjenare eller ens något kräk». — »En katt, 'då?» frågade den Håle. — »Nej, inte får du, din lede djefvul! rifva ihjäl ett oskyldigt kräk.» — »Men, en hund, då ?» prutade »den Håle». — »Nej, inte det engång !» svarade studenten. — »Men den store stenen då vid 'gatgrinden'?» tiggde »den Håle». — »Ja, det får du !» svarade ändtligen studenten. Och dermed så tog »den Håle» den förskräckligt store stenen, flög af med den och lemnade deraf efter sig ej så mycket som ett »ör-korn» (grus-smula). — Och så vardt prestens hus fritt från satan och mor fick sig en god »skriftning». (VI: 126.)
C. B. Östman.

Koncept till III: 600 i R 625: 5, s. 126 (1866).
En prest hade 2 söner o. flera tjenare. Prest-mor hade Nissen — men det visste han ej af. Sonen var vid Akad:n. Vid vissa högtider kom han hem. — Då Stud:n eng. kom hem, bad han fadren att få se alla h:s tj enare. Han fick det, men han sade: »det fattas en!» — Andra ggn: det fattas en, s. är Mors tjenare; men hon nekade. 3:dj e ggn var Stud:n så lärd att han tog från [!] tjenare (Nissen, den Håle) sjelf. — »H:d har du gjort här, o. h:d har du fått för lön», sade Studenten t. den Håle. — »Jag har tjent fars (själ) o. tjenar nu på Mors», sad den Håle. — »Det skall ni. minsann ej få, hv. tjenare eller kräk!» sad' Stud:n. — »En katt då?» — »Nej, ett oskyldigt kräk att rifva ihj.!» »En hund då? — Nej. »Den store stenen då vid gat-grinden?» — Ja, det får du. — Och den tog den Håle m. sig ni. den fart att ej ett örkorn fans efter den.

Källa: Säve, P.A. 1959: Gotländska sägner. Uppsala (Svenska sagor och sägner 12.). s.60-61