Nilsken och trullens skräck

Engång hade man Lek-stuga vid Kräklings i Kräklingbo. — Då nu ändtligen »Laikstäu-Löiden» eller ungdomen sent på natten eller morgonen skulle gå hem, var ock en gosse Nilsken från Gurpe, som måste skiljas från de öfriga, ty han var ensam der från och skulle ensam gå hem. — Då sade de andre åt honom »på galenskap»: »Hvaim skatt däu ga mä' da?» — »Jag har ingen !» svarade Nilsken. — »Ja, da fart däu ha' trulle äi fyllgä mä' dig!»

Nå, Nilsken gick då ensam, modigt åt Gurpe. Men snart fick han ock ett ohyggeligt trull med sig i följe, en glupande svart Hund med lång eldröd tunga. Men Nilsken var dock oförfärad, och sade till trullet: »Jag gar nuck ainsummen, jag; ga däu till daim sum har sändt dig!» Straxt försvann ock trullet; och genast hörde Nilsken ett förfärligt skrik i marken bland den andra ungdomen. — Morgonen derpå fick Nilsken höra, att samme stygga Hund följt hvar enda en af de andra »ungdomarna», som tillönskat honom trullsällskapet, hem till sitt.
O. Fr. Hartman.

Källa: Säve, P.A. 1959: Gotländska sägner. Uppsala (Svenska sagor och sägner 12.). s.64