Necken i skogen

En hop Lekstu-ungdom gingo en natt genom skogen hem från en Lekstuga; men som de voro trötta och det var lång väg till gå, svor en af dem till och sade: »Om nu någon fan ändå kom farandes, så att man kunde få rida ett stycke!» — Med detsamma kom en ridande: de bådo då att få rida ett stycke, och en fick sätta sig på; men snart krälade sig en till upp på hästen — så en till, och alla fingo godt rum, ty hästen blef allt längre och längre. — Men slutligen kom ock en liten »sårk» af sällskapet som knapt ännu kunde tala redigt, och begärde att också få rida; men hästen var hög och gossen liten. I stället för att säga: »Jag räcker inte opp», sade han: »Jag 'näckar' intet opp!» Och i detsamma slog hästen — som var Necken — bakut, så att hela sällskapet trall af öfver hvar andra, hit och dit, och Näcken försvann så gnäggande i skogen.
O. Fr. Hartman.

Källa: Säve, P.A. 1959: Gotländska sägner. Uppsala (Svenska sagor och sägner 12.). s.153