Nattens mystiska resa

Båtsman Nime, som ett år var på tjenstgöring i Carlskrona, slog engång vad (»vågade») med en Liffånge der, som var »Lapp-finne», att denne skulle skaffa Båtsmannen hem till sitt på Gotland och så tillbaka till Carlskrona igen — allt på samma natt. — Nå, en natt visste båtsman Nime intet af, så var han hemma hos sin hustru; men han kunde ej säga ett ord. Hustru[n] låg i sängen och sof — men väcka henne kunde han ej heller. Nimen tänkte då: är det verkligen sant att jag nu är hemma, så skall jag ändå ha' ett tecken med mig från hemmet; hvarpå han tog en sko af det nya paret som hustrun ställt uppe på sänghimmeln. Då han sedan gick ut på sin gård, slog han till yttermera bevis på sitt underfulla besök hemma en spik i hjulet på sin trävagn som stod der. — Och så föll han i sömn. När han om morgonen vaknade, låg han mycket riktigt i sin säng i Carls-krona; men han hade sin hustrus nya sko jemte sig! Båtsmannen blef nu helt häpen öfver allt detta: men kom nu i håg att han »vågat» mot Lapp-finnen, och att han verkligen om natten varit hemma, tagit skon från sänghimmeln och slagit en spik i vagns-hjulet.

När han sedan på dagen råkade Lapp-finnen, frågade honom denne: »Nå, hur gick det i nättras?» — »Jo», sade Nimen, »jag tror verkligen att jag varit hemma på Gotland; för här har jag ju min Hustrus ena sko!» — »Slog du ej kanske också en spik i hjulet på din trävagn der hemma?» sade vidare Lappfinnen. — När Båtsman Nime i Stenkyrka sedan om en tid kom tillbaka från sin kommendering till Gotland, satt verkligen spiken qvar i hjulet på hans trävagn; och han bedyrade lifligt hela saken för alla sina vänner.
J. Wallin.

Källa: Säve, P.A. 1959: Gotländska sägner. Uppsala (Svenska sagor och sägner 12.). s.519-520