Näsblodets förunderliga bot

En Bondhustru hade en mycket häftig näsblod så att hon trodde att hon rätt skulle förblöda. — En natt, när hon låg vaken, kom en liten grå gubbe in — sedan hon först hört en stund gå och sopa ute i köket —, gick fram till hennes säng och sade till henne: »Skall du ligga så och blöda jemt?» — »Ja», svarade Bondhustrun, »det är väl mig så beskärdt.» — »Men», sade Gubben, »kan Du ej påminna dig, att du slagit ut något varmt på jorden?» — Hon erindrade sig då att hon en gång slagit ut en gryta varm lut. — »Ja», sad' Gubben, »dermed har du skållat de Små under jorden, och derför har du fått din näsblod; men, om du lofvar att alldrig göra så mer, skall det ej ha' någon nöd för dig denna gången!» — Dermed försvann den lille Gubben, och Bondhustrun vardt fri från sin näsblod.
J. P. Enderberg.

Källa: Säve, P.A. 1959: Gotländska sägner. Uppsala (Svenska sagor och sägner 12.). s.73