Mysterier vid Äskåkrarna

Stora- och Lilla-Äsk vid Bjärs i Lärbro (hvarest visserligen askar vuxit), äro åkrar, som ligga på en uppslammad sandås i nord och syd (N. N. V. och S. S. V. ?), förmodligen i äldsta tider kringfluten, och uti hvilken äro flera långa tvär-fördjupningar eller genomskärningar, dem — enligt folksägnen — pil- och båg-skyttar begagnat under de stora strider, som här fordom utkämpats. Der finnas mycket kummel och sten-sättningar (stundom lång-fyrkantiga), hvilka till största delen blifvit förstörda genom åker-odlingen, då mennisko-ben, grafkrukor och förrostade lemningar af svärd blifvit funna. Äfven har man der trott sig se ljus brinna för skatt och menat sig hafva erfarit mångfaldigt spökeri.

En bonde, som der öfver skulle gå i jul-ottan, fann en liten hund, som hoppade och sprang framför honom, men som efter hand blef stor som — en häst eller karl — han visste ej rätt hur trollet tedde sig, då det slutligen stadnade midtför bonden och spände sina stora klotrunda eld-ögon i honom, som förskräckt vände om, gick i början sakta, men slutligen sprang af alla krafter åt hemmet.
Lars Lindal.

Källa: Säve, P.A. 1959: Gotländska sägner. Uppsala (Svenska sagor och sägner 12.). s.283