Myrens skrämmande möte

Vid Nyplings i Lokrumme är en liten myr: derstädes var en hop ungdom engång nere för att »tyna» (gärdsla) på myrbacken. Under arbetet skämtade drängarne flitigt öfver Nyplings-Bysen, hvilken man sade skulle uppehålla sig i myren derstädes; de sade att de gerna någon gång ville se honom, och mente på att de ej skulle vara rädda för honom om han visade [sig], för han kunde väl ej vara så farlig. Man koxade utåt myren, skrattade och skämtade ; men ingen Byse sågo de af.

När de då hade ätit, stälde de upp störar kring elden, som de basade bandarna vid, för att der på torka sina sura »hanklar» (bälgvantar); och lade sig slutligen att »hvila-middag» vid brasan. — Men knapt hade de så legat en stund, förr än en af Drängarne fick se Nyplings-Bysen, (att se såsom en liten gråklädd gosse dock med gammalt och skrynkligt ansigte, och röd mössa på hufvudet) komma vandrandes öfver myran fram mot dem. Snart stod Bysen jemte dem vid elden, då modet öfvergaf de käcka drängarna, som än mera blefvo förskräckta då Bysen ropade till dem: »Tork' på Edra hanklar, Sårkar!» och dermed så bar det af med gnägg och haj och »försvanst» slutligen inne i en skogslunde. — När nu derefter drängarne vågade resa sig opp, fick man se att Nyplings-bysen häft störarna med »hanklarne» in i brasan, och att stöffle-»sniporna» jemväl voro brände och förderfvade på deras fötter.
And. Söderdal.

[I marg står]: »Byse», m. = troll, tomt; som en liten »gra-kledur sårk med stikk-myssa: grat allt i hop».
L. O. K.

»Byse», m. = troll, som »suri (svurit) jård til sig».
L. Utbunge.

Bysen är en menniska som försvurit sig. — (Geijer, I, pag. 114.)

Källa: Säve, P.A. 1959: Gotländska sägner. Uppsala (Svenska sagor och sägner 12.). s.138