Kyrkogårdens osynliga straff

Två pigor i en prestgård hade tvättat, hvarefter de hade hängt kläderna att torka uti kyrkan Den ena af dem, som en dräng der tyckte om, måste en lördags-qväll gå ensam dit för att hämta tvätten. Fast hon ej ville ha' drängen, bad [hon] honom dock då att följa sig; men han nekade och tog i stället ett lakan på sig och ställde sig på kyrkogården för [att] skrämma henne. När hon då med kläderna och lyktan kom ut ur kyrkodörren och fick se det hvita »skabillket», blef hon grufligen förskräckt, släppte allt och sprang in i prestgården. — Men drängen han måste straxt in i kyrkan om han ville eller intet; och om söndagsmorgonen derpå låg han på kyrkogolfvet sönderrifven [af] »kyrkogards-trullen», som ej velat pigan något ondt, men misstyckt att han klädt sig i deras gestalt och spökat, hvarföre de ock straffat honom.
L. O:n Kallbjärga.

Koncept till IV: 87 från 1866 finns i R 625: 8, s. 86.

Källa: Säve, P.A. 1959: Gotländska sägner. Uppsala (Svenska sagor och sägner 12.). s.265