Kortspel med djävulen

Några drängar voro engång så ogudaktiga att de suto och spelte kort på Läktaren under det att Presten predikade. — Men spel-lusten var ej slut med Gudstjensten som de föraktat; utan de gingo in i en stuga i närheten och fortsatte sitt kort-spelande i flere dygn. Bäst de suto, kom en karl in till dem: de blefvo snart goda vänner, drucko tillsammans och började spela med den nykomne, af hvilken de vunno ofantliga summor, till de engång fällde ett kort på golfvet efter hvilket man skulle lysa med ljus. Den nykomne ville väl förhindra det; men slutligen skedde det. Och märkte man hornen på knäna och hästfoten — det var således satan de spelte kort med.

I tysthet hviskade de denna förfärliga nyhet till hvarandra, och skickade i hemlighet bud efter Presten. Denne kom och frågade den onde hvad han hade att göra här ; den Onde svarade: »Var du ej heller för säker, du är ock en syndare!» — »Hvad har jag så gjort för ondt, som det ej afbedt hos min Gud?» — »Jo», sade den Onde, »du syndade nyss». — Presten: »Hvad då?» — Den Onde: »Du drog vänstra stöfeln på förr än den högra.» — Presten: »Det kan jag ändra.» — Den Onde: »Du tog kaka af din Mor när du var barn.» — Presten: »Det har jag afbedit.» m. m. — Slutligen måste Den Onde vika för Presten genom ett nåls-hål på fönster-blyet, och drängarna fingo söka sig aflösning inför Präst och kyrka.
O. Fr. Hartman.

Källa: Säve, P.A. 1959: Gotländska sägner. Uppsala (Svenska sagor och sägner 12.). s.57-58