Koppar-kitteln i Hörsne

Vid Dibjergs i Hörsne skulle en Bondhustru engång brygga till en god Jul. Hon märkte nu, när hon skulle »fatä» ölet, att en god del hade försvunnit för henne. Man då hon sednare var inkommen i stugan och beklagade sig öfver den skadan hon lidit på sitt jul-öl, frågade en gammal klok gumma der i gården henne, om hon ej glömt att lägga kors då hon lagat rosten i ordning; det hon ock verkligen förgätit. Bondhustrun gick nu genast, så sent det änn' var, ut i brygghuset, och lade så hastigt kors i bunnen, i fall något ondt skulle der varit framme. Men Bondhustrun hade inte väl lagt dit korset förr-än — klang! en rätt vacker »koppar-kittel», sjönk under hennes händer ner i bunnen. — Det var något »backe-rå», som stulit öl der förut, men nu skrämdt af korstecknet, ej nog hastigt fick rycka sitt kärl undan, hvilket nu blef synligt och taget af Bondhustrun: och samma koppar-kittel finnes ännu i dag vid Dibjergs i Hörsne.

Man tror att »Backe-rået» kommit från det närbelägna Bara-berget, ett fornåldrigt offerställe, der ännu offras pengar i en håla på Berget, dit trappor fordom nedgått, och i hvilket berg ännu mot stora Helger hönsen höras gala och det arbetas med mortlar och kittlar, likasom man redde till gästabåd. — Slut.
Pehr Hanson Dungårda.

[I marg. står]: — När en Bonde från Dibjergs kom från sta'n, hörde han en röst uteför gården på rummet som ropte: »Hör I man! helsa i gård att Kille-Mette* är död!» — När Bonden kom hem och in i stugan, sade han att något ropat till honom: »Hör I man! etc.»; då det genast svarade nere i källaren: »Hvad, är Kille-Mätte död?» Och nu hördes huru det sqvalade nere i källaren; och när man kom dit ner, så rann drickat i en stor grann kittel af koppar, den de Små under jorden satt dit för att få dricka till Kille-Mätte som låg sjuk. Derföre roptes det till Bonden; och derföre flydde rået med förskräckelse vid underrättelsen och glömde kitteln, som ännu fins vid Dibjergs i Hörsne.
J. Wallin.

[I marg. står] : *»Missle-Maja» (C. Chemnitz jun:r).

Källa: Säve, P.A. 1959: Gotländska sägner. Uppsala (Svenska sagor och sägner 12.). s.118-119