Klockaren och oxen

I Tofta var för 40 å 50 år sedan en klockare, som blef mycket gammal, var mycket from och särdeles stark i sin tro. (Hans dotter lefver ännu, 1849). — En Jul-morgon, då det skulle vara Ote-predikan i Tofta, vaknade han om natten deraf att klockan i tornet ringde: han steg opp förundrad, men klockan var ej mer än ett om morgonen. Han klädde på sig, gick ut — och det ringde; han gick in i kyrkan, och det ringde ännu. — När då krälade han sig upp i tornet, stod der en stor oxe med klock-strängen om hornet och ringde. — Då återvände klockaren förskräckt, men oskadd till sin stuga, och ännu en god stund derefter ringde det ännu.
J. P. Enderberg.

Källa: Säve, P.A. 1959: Gotländska sägner. Uppsala (Svenska sagor och sägner 12.). s.283