Katlunder och trollens bägare

Katlundar i Gråitlingbo hade blifvit lärd, att, om han skulle kunna vinna någon skatt af trollen i Gullbacken, så skulle han rida dit på en häst, som var sadlad och på samma gång icke sadlad och han sjelf skulle dervid på engång vara klädd och icke klädd. Han rakade då först hästens svans, lade sadeln löst på utan att knäppa den fast, satte sig så afvig på hästen som skulle vara »fast» (oskuren) och höll i svansen, och var sjelf i bara skjortan samt hade ett »garn-skåite» (endast nät-linet) öfver sig.

Sålunda utrustad red Katlunder till trollen i Guldbacken. Då han af högens invånare begärde dricka, bjödo de honom det i en bytta; men då han sade, att han vore van att dricka ur bättre kärl, bjödo de honom dricka ur en silfver-pokal. Men då han ej heller »nåjdade» (vara nöjd med) detta, kom man ändtligen fram med deras förnämsta klenod, en stor kostbar guld-bägare. I det samma slog han trolldrycken ut bakom hästen och flydde med sitt rof, guldbägaren, öfver kors-fårorna, som han försigtigtvis plöjt omkring högen. Oräkneliga troll störtade då fram under rop och skrik för att återtaga deras klenod och ropade till hvarandra: »Ta' i lycka, ta' i hank!» då andra svarade: »Här är hvarken lycka eller hank!» Andra troll ropade då: »Så tag fast i hästens svans!»» men då svarades: »Här är intet att ta i: dä jär rakadt upp i tässk!» — Sedan trollen lupit genom alla kors-fårorna, dem de ej kunde springa öfver, kommo de Katlundar allt närmare, då han »mä' näpp å nöd» fick störta sig af hästen in öfver ledet till de långa »Triorna» till Katlunds, der han lyckligen räddade sig; men hingsten blef ihjälrifven.

Katlundar skänkte guldbägaren till Gråitlingbo kyrka ; men trollen höllo snart på att nedrifva ena gafveln i kyrkan (som ännu synes), då den skänktes till Bro kyrka. — Men när alla trollens försök att återfå sin guldbägare misslyckades, lofvade de att hvart 100: de år skulle alltid någon bli galen vid Katlunds; och nästa för jämnan är alltid någon sjuk der i gården.
Carl Chemnitz, jun.

Källa: Säve, P.A. 1959: Gotländska sägner. Uppsala (Svenska sagor och sägner 12.). s.115