Jungfrun och örnen

En fiskare låg i sin båt uti Kappellshamns-viken. Då sågs en grann Jungfru med trenne tjenarinnor sväfva upp från sjön och hon sänkte sig ned på tredje »strand-burgi» ut åt Svarf-udden. Två af hennes följeslagerskor ledde henne, en vid hvar hand, och den tredje gick efter med en stol. Då satte sig jungfrun på stolen, hvarefter tjenarinnorna tvättade och kammade henne, klädde henne till brud och fästade en krona på hennes hufvud; hvarefter de två som ledt henne slutligen kysste henne. Men i det samma syntes en »moln-slådd» på klara himlen och den tredje tjenarinnan ryckte då stolen under henne! Och straxt förvandlades den granna jungfrun till en stor örn, som flög tvärt öfver viken bort åt »Halls-huk», hvarest åskan med »an släg» (ett enda slag) slog ned; och dervid hördes ett fasansfullt skrik. Således var det »Thorns -pjäska»!
L. O:n Kallbjärga.

Koncept till IV: 8o i R 625: 8, s. 76.
En fiskare låg i sin båt uti Kap:shamnsviken, då såg han tre tjenarinnor o. en grannare jungfru sväfvade upp från sjön. Den tredje hade en stol i handen, den hon ställde på tredje »strand-burgi» utan åt Svarfudden. De korbo ned på landet då de två tjenarinnorna ledde henne. Då satte sig jungfrun på stolen, de tvättade, kamade o. klädde hene till brud, o. satte krona på hene, hvareft. de begge slutl. kysste hene. Men i detsäa syntes på klara himlen i »molnslådd» o. de ryckte stolen und hene, då hon s. en stor örn flög tvärt öf:r viken bort åt Halls-huk, hvarest åskan (m. »an släg» = skräll) slog ned o. ett skrik hördes: detta var Torns-pjäska.

Källa: Säve, P.A. 1959: Gotländska sägner. Uppsala (Svenska sagor och sägner 12.). s.161-162