Julens mystiska trästock

Till Julens högtidlighet hörer att man ur skogen skall släpa hem en den största stock, som kan vara flera alnar lång, och hvilken Jul-afton lägges i spisen och i mörkningen påtändes, då Julen först inkommer. Gårdsmännen bruka hjelpa hvarandra skiftevis Jul-afton att få in Jutepacken i spisen, ofta under spel och musik, t. ex. en marsch; hvarefter de traktera hvarandra med en sup och Jule-kaka, dricka en gång öl, Jul-tunnan slås då först opp, och önska dermed hvarandra en fröjdefull god jul. Jule-packen (grufve-packe eller stock) har mycket högtidlighet med sig, och är så stor att den ligger utom spisen långt ut på golfvet, så att flere kunna sitta på den i rad, värma sig och tala om »historier». — Man brukar kasta de släckta kolen efter Jule-packen ut i ladubåset, för att få god skörd nästa år.

Engång skulle en Bonde på Julafton köra sin Jule-packe hem ur skogen¹; men hade inte så väl fått Jule-packen på släden, förr än den trall af. Nå, Bonden »lässade» på igen; men åter så trall den af. Och då han åter med allt större möda fick stocken på slädan och hade kört ett stycke, körde han kull med lasset. Då förstod Bonden att det var »något galet»; hvarföre han högg yxen i ändan på stocken och lät honom så sitta. Då nu stål kommit i stocken, hade Skogs-bysen som dertill förvandlat sig, ingen vidare makt, utan måste nu stilla följa i gård och sedan komma i spisen ; men yxan satt der alltjemt. Då Julepacken sedan var så nära uppbränd, att bara ett litet stycke var qvar och Bonden fruktade förderfva sin yxa i elden, tog han yxan ur Julepacken. Men då blef det ett väsen: med larm och skrik bar det af, ut genom dörren med rop och dån och så till skogs med Bysen! — Slut.
Jac. Bolander, Mästerby, Nils Hemmor, Garde & A. Söderdal, Rute.

(Julepakken skall räcka till 20:de dagen.)
L. Lythberg och Anna Br. Romdal, Martebo.

Källa: Säve, P.A. 1959: Gotländska sägner. Uppsala (Svenska sagor och sägner 12.). s.141-142