Is-tapparnas mystiska försvinnande

Då engång en Bonde med sitt folk hade mycket brodtom med att köra in sin råg, och kom med sin häck och dragare ned i en qvia straxt vid gården, såg han till sin förundran alla buskar i den närbelägna hagen alldeles fullsatta med is-tappar, som hängde der och glindrade så präktigt i det varma sol-skinet. — Nå, de hade brodtom och körde snart förbi ned i Råg-åkern, der de skulle »låssa». Men under tiden sade någon: »Är' barnen galna som hängt alla buskar fulla med istappar!» — »Jo, det var likt», svarade en annan: »is-tappar i Rågtiden! men i alla fall skola vi se bättre efter när vi komma tillbaka.» — Men när de komma tillbaka, voro alla istapparna på buskarna i hagen försvunna: ty det var väl skogs-bysen som hade tillställt hela narrspelet!
J. Wallin, Martebo.

Källa: Säve, P.A. 1959: Gotländska sägner. Uppsala (Svenska sagor och sägner 12.). s.143