Hedniska traditioner i Låjsta

Låjsta socken ligger jemte de stora skogar, Låjsta-haid och andra, som stöta intill Hejde, Etelhem och Stånga; och innevånarne der, helst uti Fride gård, hafva i det längsta bibehållit sin hedniska öfvertro jemte den katolska bi-tron. I synnerhet var en hustru vid Fride, FrideMor, känd för allahanda onda konster: hon var en rätt »Trull-kärring», hade vissa ställen på Låjsta-haid, der hon under stora och gamla träd vid några vissa stackar trollade; hon hade »bjäru», hvarigenom hon alltid hade mycket smör och mjölk, och troddes kunna förvandla små barn till grodor. Fast hon var ansedd för en stygg och farlig kärring, var hon mycket anlitad med att bota, spå och trolla; hvarföre hon ock var mycket rik. — Hennes son eller soneson tros ännu kunna »derfvä» hästar.

Efter henne är der nu en annan kärring, Hallonqvistskan, som spår i kort, botar menniskor och kreatur med örter af nio slag som hon samlar midsommars-natten. — Allmogen i Låjsta ville i det längsta bibehålla sina katolska helgonbilder, med hvilka de drefvo mycket »giskeri» och trodde att de af dem hade lycka för hela sin socken, för kreatur och annat; slutligen blefvo bilderna ändtligen satte upp på hvalfvet i kyrkan. — Under Danska tiden fruktade deras Prest så mycket för sina socknebarns onda konster och arghet att han flyttade från dem till Fardhem, och skref i någon kyrkobok efter sig: »då (16..) matte jag Söffren Madsen Kolding, för Gudi en fattig Sogneprest, flytte fra dem for deris skyld»; skrifvande det vådliga anklagelse-ordet af försigtighet med runor.
Albr. Ekholtz.

Källa: Säve, P.A. 1959: Gotländska sägner. Uppsala (Svenska sagor och sägner 12.). s.526-527