Havfruens hämnd på bönderna

Några Bönder hade engång »sen-höste» satt sina garn i sjön nära land, och, som de bruka på höstedag, gått i land att under natten hvila i sina strandbodar, der de suto vid brasan, värmde sig och kokte fisk. Hav-fruen kom då upp till dem, räckte trynet in genom dörren och såg på; då en af dem, Hans, tog och häfde grytans heta innehåll öfver trullet, som då for af med rop och skrik. — Om en tid voro Bönderna åter ute en natt och fiskade, då de hörde Hav-fruen ropa: »Alle batar jèro ute i nat; men Hannke, som gaf Gepe soupe, inte!» — Hade Hans då varit ute med, hade hon väl gjort ett sådant oväder, att han väl fått betalt för soppan och alldrig kommit med lifvet till lands.
Carl Chemnitz, jun.

»Djuviks-Trullet» (vid Djuvik i Eista) ... så stor gepe? ... fiskgryta ...: »Hammeri-haj, hela min kropp är förbränder!»
J. Eklund, Eista, f. 1814.

Källa: Säve, P.A. 1959: Gotländska sägner. Uppsala (Svenska sagor och sägner 12.). s.171-172