Hafsfrun i träsket

Länge hade Hafsfrun varit i Bons- eller Bondans-träsk, och man kunde ej få henne derifrån. — Men »Bonden» (Husbonden vid Bondans på Fårö) tog ett rått »kut»-hufvud (skalle) och eld med sig och gick så ned till träsket. Han kastade (med »slinga» L. O. K.) »kut»- hufvudet i vattnet; och genast kom Hafs-frun efter honom, och han sprang så genast hem åt Bondans. När Haf-frun då kom närmare, kastade han elds-branden efter henne, då hon flydde till Aika-träsk. — När »Bonden» derefter en julhelg gick med ett par andra på isen öfver Aika-träsk, så kom Hafsfrun efter dem såsom en kol-säck eller en karl, med vingar, förutan hufvud och ben: detta gjorde hon i harm öfver Bondens »hyss» mot henne. Men då de kommit väl i land, släppte hon dem för den gången.
J. Kalström. L. O. K.

Uti Kallbj ärga-hagen, jemte Kallbur- och Västur-träsk, ligger en mycket stor grå sten, på hvilken Haffrun satt och kammade två sina barn.
J. Kalström.

Källa: Säve, P.A. 1959: Gotländska sägner. Uppsala (Svenska sagor och sägner 12.). s.167-168