Fiskläge och trullens skräck

När det va stort fiskläge på Storöji brukede vör den sid att ejn kal af batlage efter tur och ordning blev på öji hear dag för ti lagä mat och dä va mest stremming, som koktes av a gröjtä fullrågendes så mike sum ej na gikk, u aldri smakade stremmingen bätter än när vör fick den pa a stor flejs, nöjkokt mä lejte sjövatten med smör ej ti duppe.

Da bar så till en gang att kalen, som sto bi gräuo och kokte och just fat gröjto af ilden, kom ti sno sig um u fikk se itt haplit sjötrull sta i bodduri u trullä gapädä så ejne käften va bi durträe uppyfver duri, den andre bi tröskeln. Kalen blej mike rädd ti gynnä mä och tänkte att trullä skudde släuk'n hajl, men så gynt'n fattä mod, u når trullä sag att kalen blej modenes sagde dä: »Har du set a slikt så sturt gap förr?» Men kalen to gröjto u vräkede den kokhejtä stremmingen i gapä pa trullä u sägde: »Har du jetä slejk hit säupä nånsin?» »Gutt va'dä, men hatt» sägdä trullä och störta si' i sjöi u kom inte tillbaks igen.

Källa: Säve, P.A. 1959: Gotländska sägner. Uppsala (Svenska sagor och sägner 12.). s.172