Fiskaren och stormen

Då fiskaren ligger på vrak och och drifver i sjön uti ständig fara och någon gång ta'r sig en lur, är det hans »råd», som väcker honom, då han skall draga näten, då vinden springer, då storm hotar eller en öfversegling är nära, m. m.

Detta rådet ropade till far (O. L:n Nårs), som med andra låga vakna i strandboden: »Kum nå, Ole!» då man genast skyndade upp, foro ut och drogo garnet i största hast, ty ett fasligt väder kom med det samma, så att de med knapp nöd fingo draga garnen och komma i land.

En annan gång låg han med Hans Larsa med »fast-sättning» ett stycke utanför »Stanga-hälli», f., och Nårsholm och alla sofvo i båten men bäst det var, slog det till långs båt-sidan (»bat-säudi») liksom med en stake, då de vaknade, drogo med en fart och bergade sig lyckligen i land under Nårsholm i Diau-varp under stormvädret, som i en blink kom öfver dem.
L. O. K.

Detta allt var »Atvarselse».
L. O. K.

Källa: Säve, P.A. 1959: Gotländska sägner. Uppsala (Svenska sagor och sägner 12.). s.291