Drängar och skogsbyse

Vid Gothem-ån, nära Asa-bro vester om landsvägen ligga några vatten-qvarnar. — I en af dessa hvilade en natt några drängar, som fiskat der om dagen, och nu uppgjort en dugtig brasa samt kastat sig kull att hvila. Men bäst det var, inträdde en liten grå skogs-»byse», som ställde sig för brasan och värmde sig. Drängarna lågo en stund tysta och sågo på »bysen»; men slutligen dref en af dem ljustran i »bysen», hvilken han drabbade i midjan. — Med ett rysligt klagoskrik for då bysen ut af qvarnen till skogs; och de hörde länge hans jemmerlåt samt derjemte en annan stämma långt borta i skogen som ropade till honom: »Hva' valder? Hva valder?» (hvad våller), då den sårade Bysen klagande ropade till svar: »Ljaustru i Balder, ljaustru i Balder!»
Maja Låtta Strömlund (genom A. Th. Snöbohm).

Drängarne lågo och hvilade efter fisket i Gothem å vid elden. Då sade Bysen, som stod och värmde sig, till en af dem, som de andre på tok kallade Presten: »Basa ball, Prestfar!» Men denne blef deraf ond, och rännde ljustran i Bysen, som då for af och ropade: »Ljaustru ei Baldar, ljaustru ei Baldar!»
L. Nordin, f. 1817.

Källa: Säve, P.A. 1959: Gotländska sägner. Uppsala (Svenska sagor och sägner 12.). s.147-148