Draka-gods och försvunna skatter

Då Mikkel Rasmusson Båta på Fårö engång red upp till prestagården med »tinnta-fisk», fann han tolf strömmingar med blodiga hufvuden ligga på en häll. Han tog dem ej då, ty han ville ej hindra sig med att stiga af hästen, men, när han kom tillbaka, voro de försvunna! Då förstod han, att det var draka-gods och att han lätt kunnat få sig 12 silfverskedar med guld-»blad» (det ihåliga af dem), om han bara kastat något eller slagit kors öfver det (då man med högra handen tecknar kors i den vänstra).

Lars Rasmusson Lannsa var ute på Haganäs att laita ägg, då han fick se en hel näfve grannt korn ligga på en häll; men han tog det ej. När han sedan kom hem och talade om detta för hus-fålken, mente de på att det skulle vara »draka-gods» och guld-pengar; men när de genast gingo dit att ta' det, var allt försvunnet.

När engång gamla »mummors-mor» Maja vid Lauters gick att »be om sina bitar» (tigga), då fick hon se i luften en eldstång komma farande (en 6, 7 aln. lång, till se) med en eldhane på främsta ändan och en kula i den eftersta. Som hon då förstod, att det var draken, som flyttade sitt gods, bad hon: »Fäll den ringaste ting till mig!» då en silfver-tallrick föll ned till henne.
L. O:n Kallbjärga.

[Koncept till IV: 112 finnes i R 625: 8, s. 127 (1866).]

Källa: Säve, P.A. 1959: Gotländska sägner. Uppsala (Svenska sagor och sägner 12.). s.199