Dödskallens hemlighet

Klockaren gräfde en graf. Der under hittade han en dödskalle, som alldrig kunde ligga stilla, titan trillade och dansade. När klockaren såg närmare efter, så satt det en spik i skallen. Han omnämnde då saken för Presten, och man påminde sig då, att en bonde för 13 år sedan dött hastigt; hvarför han lade dödskallen på bordet och inkallade den dödes hustru samt hans förra dräng, som nu var hans efterträdare i äktenskapet. De blefvo straxt förfärade då de sågo spiken i dödskallen, bekände att de varit »goda vänner» och slagit ihjäl far, och fingo lida sitt straff.
L. 0. K.

Koncept till III: 181 i R 625: 3 (V), s. 46 (1854).
Klockarn gräfde graf: en dödskalle m. spik uti, dansade o. rullade. Magistern tog in det till g:la Presten. En Bonde var död f. 13 år sed. Drängen o. hustrun hade dräpit B:n. Hfdet m. sig. De bekände.

Koncept i R 625: 8, s. 86 (1866).
Klock:n gräfde graf, kastade upp en skalle, s. låg o. bäfrade på jorden; då en ung prest tog skallen m. en spik g. i sin näsduk o. bar den in till gamle prosten. B:n var hastigt död för 13 år sen. Unge-presten bar skall till Bondens hustru, s. var g. m. drängen. De hade supit B:n full, glödgat en spik, dödat b:n. Hustrun svimade, de bekände o. straffades.

Källa: Säve, P.A. 1959: Gotländska sägner. Uppsala (Svenska sagor och sägner 12.). s.257-258