Diger-Rörs hemlighet

Diger-Rör, som ligger mellan Garde och Lau, är 64 aln. tvärt-öfver och 174 steg (eller 220 aln.) i omkrets.

Jakup Fålkedarfve i Garda umgicks med DigerRörsgubben och de voro goda vänner. Jakup skulle »tyna» kring Aikese-myr. När han tynt och blef hungrig och skulle spisa middag, så hade han eld på, som han »bäddä bandar bäi», och därvid stekte han också. Sedan lade han sig att sofva. Medan han sof kom DigerRörsgubben, en »kämpe», som het-ter Digur, och ville steka en hop grodor, som han fångat, vid samma eld; och han sade då: »Vitt däu fiska, Jakup?» — Men denne låtsade som han sof; då trollet frågade om igen. Då intet svar följde, sade Digur: »Inte vitt Däu nåke ha' — Och inte skatt Däu nåke fa!» hvarpå han sjelf började äta.

Sedan bonden vardt »tåsstug», gick han till »råire» (Röret) och bad, att han skulle få rent vatten. Det fick han och drack, emedan trolldom ej rår på rent vatten. Derefter sade han: »Vattni var gudt, men käre' var dåligt.» — Då svarade trollet: »Ja, fickst Däu dåligt kär', så skattdäu fa bättar kär' o. bättar dricka, hjärnest du kumbar!»

Andra dagen derpå gick Jakup och plöjde »kårs-furar» öfver myren. Då kom DigerRörsgubben till ledet, men kunde ej komma till bonden för »kårsi». — Tredje dagen sadlade Jakup sin häst och for till skogs. Snart blef han törstig och red så till Röret samt ropade: »Kumb äut mä' an gang dricke till mi'!» — Då kommo de med ett guldhorn, fullt med öl, som var brunt, och »skäum-fraggu» (f.def.) stod om det. Då han fick det, slog han det »yvar axli», sparkade hästen i sidorna »u glaid in yvar möiri». Trollet ropade in i röret:

»Fålltare fyllingen
»For av må' ore gyllingen »

Då svarade trollen inne i Röret:

»Tag i lycka, tag i hank!» men det svarades: »Dä finnes hvasken lyckå eller hank!»

Och så kommo de ut så mangrannt, att de var »i stadu» = så tätt att de ej kunde röra sig. Men trollen måste löpa omkring kors-fårorna, under det att Jakup red tvärs öfver. När han kom hem kastade han sadeln af hästen och dref honom upp i socknen, men hornet kastade han upp i ett »flo-hau-gärde» och sj elf skyndade han in i sitt fasta hus och bommade till det. Då kommo trollen, skakade och lyfte det stora stenhuset och splittrade hela »vid-floi» rakt sönder, men flo-hau-gärde kunde de ej röra, emedan veden der låg i kors. Sedan alla deras försök att få hornet misslyckats, drogo de bort med rop och skri.

Gullhornet var der i hans tid, men sedan fördes det norr i landet (i Bäl, der Böinde-Carl hade sett det); och på det stod åtskillig svårtydd läsning. Och kämpen Digur ligger begrafven i Diger-rör.

I grafven är en kammare, som ligger i »nårdvästaste» hörnet. — En prest, Funk, i Garda, tog hela socknen med sig och äfven »Aitelaimar» samt spenderade på dem, för att gräfva i röret. Men då de kommit något ner deruti, började dels de uppkastade stenarne falla ned igen, dels kom der så mycket orm, att somliga af folket blefvo sjuka, så att de »togo laida pa det».
Folkedarfven i Garda (1844, C. S.).

Källa: Säve, P.A. 1959: Gotländska sägner. Uppsala (Svenska sagor och sägner 12.). s.109-110