Det försvunna barnet

En hustru vid Stockvike i Öja låg en natt med sitt lilla barn i sängen, hvilket ännu var »hajde'» (odöpt); och elden var släckt på spisen. Bäst det var så vaknar hon och — barnet är borta! Hon börjar straxt att ropa: alla »folken» fara upp ur sängarna och till att leta, men förgäfves. Slutligen finner man det dock, men liggande på golfvet nere vid dörren: så långt hade »den Håle» redan släpat det. Nu hade man då funnit barnet, men det hade ej hufvud! Först när man väl fått upp eld var barnet åter som det skulle vara, helt och välskapadt (VI: 114).
C. B. Östman.

Koncept till III: 580 i R 625: 5, s. 114 (1866).
En hustru (i storsödret) vid Stockvik i Öja låg m. sitt lilla odöpta barn. Hon vaknade o. barnet var borta. Hon ropade, o. alle i stugan blefvo f.skräckta o. yra und. det de förgäfves letade efter barnet. Slutl. funno de det ligg: des på golfvet nere vid dörren (dit den Håle red. släpat det), o. de ändvände barnet länge, men kunde ej få reda på dess hufvud förr än m. fått upp eld.

Källa: Säve, P.A. 1959: Gotländska sägner. Uppsala (Svenska sagor och sägner 12.). s.64-65