Den onde och dansen

I en lek-stuga på landet dansade engång ungdomen synnerligen och det af hjertans grund; och en mycket dans-lustig flicka stoltserade dervid isynnerhet med en grann kam i håret. Nu inkom den onde och bjöd just henne upp till dans. Hon förfärades och ville icke dansa med den fasliga kavaljeren; men, derföre att hon hade kam i håret, hade den onde makt med henne, och hon måste dansa: och nu gick dansen snart med förfärlig fart, och, ehuru flickan dingnade af förskräckelse och matthet, fortfor dansen alltjemt och ville alldrig sluta. — Presten, som hela natten ej fått ro för oväsendet under dansen, — fastän han bodde ett godt stycke derifrån blef nu ditkallad och kom med kappa, krage och boken i hand: då måste den onde vika dädan. Och Presten rådde flickorna att en annan gång ej dansa med kam i håret; ty då hade den onde makt med dem.
3/2 59. Elis. Bolin.

Källa: Säve, P.A. 1959: Gotländska sägner. Uppsala (Svenska sagor och sägner 12.). s.58