Den mystiska baggen

En Prest i Othem, som var en mycket ifrig jägare, jagade en gång och det på sjelfva Nyårsafton i Glästäde Tvillingen (en skog mellan Glästäde och Barshage). Hundarne drefvo för full hals, jagten gick väl och haren syntes ofta, men alltid utom håll, så att presten alldrig fick skjuta. Och så gick det hela dagen och allt intill det mörknade. Slutligen kommo hundarne alldeles uttröttade och med tungan ur halsen till jägarens fötter; och, då det redan var »ned-mörkt», var presten ock alldeles utmattad. Han famlade länge i mörkret, men kunde omöjligt finna vägen. Slutligen fick han höra ljudet af en hes bagge, och han gick då dit åt, menande sig sålunda engång komma till väg eller byggd. Men snart hörde han baggen »bäla» på det hållet, hvarifrån han kommit. Sedan han så i flera timmar vankat fram och åter, utan att hvarken få se eller vidare höra den trollska baggen, satte han sig slutligen alldeles sten-trött, med bössan och sina hundar vid sidan, under ett träd och somnade snart. Ändtligen vaknade han i dagningen och var snart på fötterna och ute på Glästäde-»rom»; men der mötte han högtidskläddt folk, som gick till Lärbro kyrka. Då fick han brådt om, ty han skulle ju predika i både Othem och Boge!

Men den baggen, som villat honom med sin hesa röst, var ej någon vanlig lambock, utan en ondskefull Byse, som ofta tagit skickelse af »an stäur svartur Bagge, mä' stor' grym' hånn, sum gärt mike' mange villsna och betuttade» (bekymrade).
Lars Lindal.

Källa: Säve, P.A. 1959: Gotländska sägner. Uppsala (Svenska sagor och sägner 12.). s.145-146