Den hämndlystna häxan

En Bonde hade »den Håle». Pigan skulle plantera: hade gräft i trädgården och satt en kryddbuske, men den fick alldrig stå i fred. Då blef hon förargad och — gjorde en konst i hålet. Då blef »den Håle» vred (ty just der i trädgården hade han sin upp-gång till verlden); grälade på Bonden och ville sj elf straffa pigan, det han ock gjorde på det sätt, att han höll henne så länge framför ugnsmunnen, att hon blef uppbränd.

- En bondes dotter planterade flitigt i »krydd-gården», men intet der fick stå i fred, ty »di Sma undar jårdi» hade der också sin uppgång, och gjorde skada; hvarföre tösen slutligen blef ond och gjorde en konst i hålet. Engång, när »karlen» (bonden) var borta, kom en kärring med en barnunge på nacken in i stugan och dansade på golfvet. Dottern visade af henne och hotade med »far» och presten, men hon brydde sig ej om det, utan sade:

»Far han kan tre underlig' ting,
»Sum laupa all världen kring:
Han »sar» (sår)
U han »mar» (tar upp säden med händerna),
»Han bidar( beder) u han »far» (får af Gud)
»Han läsar u han »förstar!»

(Allt detta ville väl säga, att Bonden var kristen, läste, höll sig till Gud sin skapare och odlade åker, — hvilket allt Trollen fruktade.)

Emellertid kom Bonden härunder hem, då kärringen blef spakare och flyttade sig till dörren; och då han sade till henne: »Jag har alldrig gått dig så nära som du går mig!» så svarade hon bara: »Ja, jag kan gå min väg, jag!» men med det samma, slog hon bondens dotter på axeln och tillade hotande: »Der skall du få fullt för för hvad du gjort!» »Fålken» fruktade då för tösen och höllo henne inom hus
i tre dygn på det att ej »di Sma undar jårdi» skulle göra henne något ondt; men det hjelpte ej: ty när hon derefter kom ut, blef hon straxt »jård-skouti» (fick jord-skott) och blef hallt för all sin tid (VI: 121).
C. B. Östman.

Koncept till III: 591 i R 625: 5, S. 121 (1866).
En bonde hade den Håle (onde). Pigan skulle plantera, gräfde o. satte en kryddbuske, ib den fick alld. stå i fred. Slutl. blef hon ond o. gjorde en konst i hålet. Då blef d. Håle ond, ty just der gick han upp ur under jorden, grälade på Bonden o. ville sjelf straffa pigan: han höll hefle f. ugns-munnen o. brände here upp.

I en kryddgård fick intet der stå i fred, o. dottren gjorde konst i hålet, ty de små und. jorden var orsaken. En g:l källing kom in i stugan då karlen var borta, hade en barnungen på nacken o. dunsade på golfvet. Ovan visade af henne, hotade m. far o. presten; men hon brydde sig om det utan sade: »Far han kan tre underlig ting — som laupar all verlden kring — Han sar (sår) o. han mar (ma upp), Han bidar o. han far (får af Gud), Han läsar u förstår (D.v.s. han odlade åker, var kristen, läste o. gick i Guds hus — det trollen allt fruktade). — B:n kom hem, då hon flyttade sig till dörren. B:n sade: »jag har alld. gått dig så nära s. du går mig.» K:n svarade: »ja, jag kan gå min väg, jag'» o. slog derm. pigan på axeln o. sade: »der skall du få fullt f. det du gjort!» Sedan höllo »fålki» pigan inne i tre dygn, att akta henne f. de Små; men det hjelpe ej: då hon dereft. kom ut, blef hon straxt »jårdskuti», fick värk o. blef halt f. all sin tid.

Källa: Säve, P.A. 1959: Gotländska sägner. Uppsala (Svenska sagor och sägner 12.). s.74-75