Den Håle och Presten

Vid Körkjaues i Vänge, hvarest Sudergutarne hvilade halfvägs, speltes ofta kort; men qvinfolken tyckte ej om det. När "manfolken" då engång, som bäst der spelte, söpo, dyflade och svuro, kom en främmande herre in och gaf sig att spela men dem. Men hustrun anade oråd och skickade genast efter presten. Denne kom straxt och började mana "den Håle", som sade: "Du, du manar mig inte långt, för du har stulit." - "Hvad då?" frågade Presten. - "En kringla", sad' den Håle. - "Det gjorde jag för min hungers skull", svarade Presten och började åter mana. Men den Håle sade: "Du manar mig inte, för du har stulit mer." - "Hvad mer då?" frågade Presten. - "En bok", svarade den Håle. - "Ja, det har jag verkligen", svarade Presten, "men bara för att kunna mana dig till helvetes igen, din svarte Satan!" Då ställde sig Presten för dörren, manade allt strängare, den Håle måste slutligen förskapa sig till en ål, bli smalare och smalare, tills han slutligen rann ut genom ett hål på fönsterblyet.