Den försvunna haren

Då engång några Jägare skjutit harar på Trull- eller Krampeskogen, hvilken fordom kallades Tjuls-skogen, hände för en af de hemvandrande Jägarena, att bäst han gick med sin skjutna hare på ryggen, började denna först bli tung som en sten, och snart försvann den från hans skuldra helt och hållet, och haren barkade af till skogs. — Detta uppträde var tillstäldt af »Krampebro-Galten», som regerar i så många skepnader, skrämmer hästar och vilsnar folk der på skogen vid Krampebro; ty felet var att Jägaren väl tagit ur haren och in [i] den tomma magen som vanligt instuckit något ene, men dervid förgätit att träda begge bakbenen på kors genom hvarandra vid hasen, och derföre kunde således haren, som egentligen var en Troll-hare eller »stain-gait», åter få lif och fara af till skogen, der då ett gällt och ihåligt skratt och gnäggande skallade.
Cath. Bod. Östman. P. Nyberg.

Källa: Säve, P.A. 1959: Gotländska sägner. Uppsala (Svenska sagor och sägner 12.). s.208-209