Den farliga Sydingen

En gammal ärlig Bonde vid Russhage i Stenkyrka (den nyssnämnde) var en dag ute i sin åker och gräf de dike: han fick då höra en grann musik, som kom honom allt närmare. Så kom der en »Syding» (häftig väderhvirfvel) nästan såsom en orkan, så att alla träden »svigade ner»: mull-kornen på marken rännde rundtomkring. Musiken fortfor; men han såg ej annat än en hop blad, som sväfvade i luften, och det kom så till en »sten-kalm» i samma åker, och der slog det ned — så att en hop af stenarne rände rundtomkring; och det sade något, men han kunde ej höra hvad det var. Sedan Bonden hela dagen fortsatt sitt arbete, blef det mot aftonen på samma sätt: i sten-kalmen började stenarne åter röra sig, musiken hördes ånyo, och samma svärm kom opp igen, och for samma väg tillbaka.

En tid derefter blef Bonden sjuk; hade så båd på Hejnums-kärringen för hvilken han beklagade sig och omtalade hela händelsen, som han trodde var orsak till hans sjukdom, hvar för han nu begärde bot af henne. Då sade Heinum-Kärringen till Bonden: »Det var di Små under jorden, som höllo bröllop, och då äro de mycket farliga; och det var lycka att I icke var dem så nära, för då hade I fått följa med, såsom det hände min Mor;» och hvilket här ofvan är berättadt. — Slut.
J. Wallin i Martebo.

Bonden från Rums i Martebo — — När »Sydingen» kom (de Smås bröllops-musik och skatt), sade han: »Svin-lort, svin-lort!» Han blef sjuk, — — gick till Heinum-kärringen, som sade: »Så skulle du ej sagt utan: 'Far i frid'!»
B. Timgren.

När de »Små under jorden» flytta, blir det en farlig sy-ding i skogen, trän och buskar böja ner, hö-stackar flytta sig, m. ni. Man skall då kasta sig ner på jorden. Och straxt blir det »dadt» lugn.
L. Utbunge.

[Koncept i R 625: 1, s. 140 (1849).]

Källa: Säve, P.A. 1959: Gotländska sägner. Uppsala (Svenska sagor och sägner 12.). s.100-101