Den döda hustrun

En Hustru vid Bols i [Havdhem] dog i barnsäng, och hennes barn dog straxt derefter, så att det blef begrafvet med Modren i samma kista. — Men hvar natt gick den döda hustrun hem, hade barnet på sin arm, och lade [det] alltid på sten-bänken i fönstersmygen, der hon lade barnet på mannens ena byxlår och vikte det andra öfver den lille döde. Sedan gick hon alltid till spisen och gjorde eld opp, och gick sedan och anstaltade mycket i sängen, der Bonden hennes man låg: allt detta såg man; men ingen kunde begripa det, minst den dödas bestyr i sängen.

Många kunniga personer försökte att drifva bort henne; men förgäfves! Slutligen hade Bonden redan åter förlofvat sig och låg med sin fästeqvinna i sängen, då en gammal finne-gubbe, som begärt hus för natten, satt och hvilade på en stol vid spisen. — Bäst det var, klockan 12 om natten, kom hon, lade sitt barn på bänken och gick till spisen: då frågade finn-gubben: »Hvad i Jesu namn! skall du göra här?» Då svarade den döda med mycket dåf röst: »Dä kunde I ha' sagt förr, så hade jag sluppe u gat!» — »Nå, hvad går du då för?» frågade finn-gubben. »Jo», sade hon, »under sängen der i Bonden ligger äro dubbla bottnar, och der har jag 'försatt' en ask med gullringar, och dem skall jag dela ut.» Och nu nämnde vidare den döda dem vid namn som skulle ha' ringarna; och der med försvann hon, och syntes alldrig mer till i gården.
O. Fr. Hartman.

Källa: Säve, P.A. 1959: Gotländska sägner. Uppsala (Svenska sagor och sägner 12.). s.271