Cisslä och Trullkärringar

Vid Nasume i Tofta var en beryktad Trullkärring vid namn Cisslä: hon brukade, när hon skulle hålla gästabud, skaffa sig gästabuds-fisken dermed att hon gaf sig af ned till stranden, gick ut på vattnet till Gnisvärdsgrund, som ligger öfver milen till sjöss, utanföre Westergarnsholm åt Carls-öar till, och plockade så fisken af grannarnas garn. Men slutligen fastnade hon engång med sin ena toffel i garnet, hvarigenom hon blef upptäckt.

Åter så skulle hon engång hålla slotter-öl, och var hon ute på morgonen att mjölka, mötte hon en dräng, som hon förut var ond på — kanske hon ock vore ute i onda ärenden, hade mjölkat andras kor eller så —, då hon genast förvandlade sig till en so; men hon var dervid så mjölk-stind, att hon såg ut som en grisfull so, emedan hon måst dricka i sig all mjölk, hvilken hon i hasten ej på annat sätt kunde taga vara på. — Men drängen »kunde ändå något förstå», så att han upptog en sten, den han slog i skallen på soen, då mjölken förrann henne, och hon med detsamma »tumlade» sig åt hemmet och försvann. Hemkommen klagade sig Nasume-Cisslä hela dagen öfver hufvudvärk.

Men då samme dräng om en tid kom till henne för att bjuda till bröllops, låtsade hon om ingenting, utan bjöd honom till bästa; men han var rädd att ta' någon ting; huru mycket hon än nödgade honom. Men då han redan satt till häst, kom hon ännu ut och bjöd honom dricka; men, då han ändtligen måtte ta' det, slog han drycken efter henne, hvarvid några droppar föllo på hästens länd, der de genast afsvedde alla håren. — En annan merkelig Trull-kärring der i socknen var ock Lixarfve-Trinke.
J. P. Enderberg.

Källa: Säve, P.A. 1959: Gotländska sägner. Uppsala (Svenska sagor och sägner 12.). s.523-524