Bytesbarnets mystiska skrik

I en Bonde-gård var kommet ett »Bytes-barn», som åt intet — hvad man såg —, men gallskrek natt och dag. Då kokte man en katt och lade den i ett tråg till det. Genom ett nafver-hål på dörren såg man hur »Bytes-barnet» härvid betedde sig: det var då att se såsom en »skäggugur» gubbe, såg på den kokta katten och sade: »Nuck jär jag så gammal att jag set en eke-lunde vaxa upp och 3 gånger blifvit afhuggen; men alldrig förr har jag set en korf med näsa och mund: men», tillade det, »far jag mor in, så skall jag mamma ihäl henne!» — När hustrun då gick in, så var det åter ett litet barn igen, argt och otäckt; men hon gjorde nu hvad hon hört skulle vara bra: hon eldade ugnen glödhet och satte »bytes-barnet» eller »skiftingen» på »glo'-rakan» för att skjuta in det i ugnen. — Då kom trollet, bytes-barnets mor, ryckte sitt stygga barn till sig från »glo'-rakan», kastade Bond-hustruns barn till henne på golfvet och försvann med sitt eget genom skor-stenen.
L. O:n Kallbjärga, Fårö.

Koncept till III: 98 i R 625: 3 (V), s. 2 (1853).
Bytesbarnet skrek, åt inte (när ngn såg det), kokte en katt, lade i ett tråg, nafverhål på dörren; då var det en skäggugur gubbe: »nock är jag så gammal s. en eke-lunde, 3 ggr afhuggen, m. alld. har jag sett en korf m. näsa o. mund; men får jag henne in, så sk. jag mamma hene i hel.» — När hustrun kom in, var det ett litet barn igen. — Man hade sagt — lade han på gloraka — — Då kom ett qvinf. kasta henes barn i på golfvet o. for af g. skorstenen.

Källa: Säve, P.A. 1959: Gotländska sägner. Uppsala (Svenska sagor och sägner 12.). s.192