Bytesbarnet i kvarnen

En qvarn brann vid Kalbjärga. Samma dag hade Bondhustrun der fått barn, det hon i sanslösheten lade från sig i en säng och skyndade så ut att hjelpa till vid eldsläckningen. Modren hade väl lagt sax på barnet, men den hade fallit af. — Nu kommo de »Sma undar jårdena», togo bort det lilla barnet och lade sitt i stället. »Bytes-barnet» åt alldrig (hvad de sågo) och växte alldrig; bara skrek. Slutligen märkte »fållken», att, när de voro ute och tittade oförmärkt på det, såg »bytesbarnet» ut såsom en liten »gra-skäggugur Gubbi», som flög upp kring alla hyllor och snuggade efter mat och åt upp allt hvad det kom öfver.

De stekte då en katt hel och lade den på en hylla. När bytingen då fick se den, sade han för sig sjelf: »Nog är [jag] så gammal att jag sett en eke-lund tre gånger afhuggen och tre gånger uppvuxen igen; men alldrig har jag sett en korf med näsa och mund!» — Nu visste man då säkert att barnet var ett »bytes-barn»; hvarf öre man eldade bakugnen tre gånger het, lade det på »bak-skuran» och skulle skjutsa in det i ugnen. — Men i det samma kommo de små och gåfvo hustrun hennes barn tillbaka och ryckte sig sitt eget från ugnsspaden. — De Små hade förut bodt i qvarnen; men der blifvit oroade af elds-vådan.
J. Kalström.

Källa: Säve, P.A. 1959: Gotländska sägner. Uppsala (Svenska sagor och sägner 12.). s.192-193