Bysen och kalkugns-karlarna

Öster ut från Wisby vid halfmilen ungefär ligger Hej deby Kalk-ugn på Slätt-flisar. När kalkugns-karlarne der en natt hade tändt ugnen och den brann med godt skick, stodo som vanligt ett par af dem och kastade ved in i ugnen och masade om elden med sina långa stänger, och de andra kamraterna lågo inne i stugan vid ugnen och sofvo. — Bäst kalkugns-karlarne stodo så och arbetade framvid ugnen, slog eldslågan så häftigt ut mot dem ur ugns-munnen och de ej kunde bärga sig der för hetta. Och då detta så fortfarit en stund, kom en af karlarne att se uppåt ugnen; och då fick han se att Bysen satt der oppe på högsta muren eller ugnens krans. Då ropade en af dem till Bysen: »Åh, sitter du der; kom heller hit ned och värm dig!» — Snart stod ock Bysen nere vid ugns-munnen och värmde sig; men han gjorde sig dervid så bred och stor att ingen mera kunde komma till ugnen. Då tog samma karl som var särdeles »modänes», brands-staken så eldande röd han var och rännde den bakifrån i Bysen, som nu med en förfärlig jemmer och låt for af till skogs; men hade ej kalkugns-karlen varit så qvick och genast släppt brand-staken, hade han ock fått följa med Bysen.
Kristen Kristensson, vid Tjeldare i Boge, omkr. 8o gammal.

Källa: Säve, P.A. 1959: Gotländska sägner. Uppsala (Svenska sagor och sägner 12.). s.148-149