Burrt-bytingen på Kålbjerga

Vid Kalbjerga var ett »bytes-barn», som alldrig växte men åt förskräckligt. — När drängen i gården engång kört sig fast i gat-grinden med ett sädes-lass, sade »burrt-bytingen»: »Nu skall du få se att jag är stark!» — »Jo, jo», sad' drängen, »det är ej underligt, för du äter så mycket!» — »Mycket!?» utropade burrbytingen: »jag skall ännu äta så mycket, att »fållken» måste sälja nyckel-knippan för bröd —; förr slipper jag ej här ifrån!» — och dermed så tog han och lyftade hela sädes-lasset på sidan.

Men drängen talade straxt om detta för Bonden, hvilken genast gick med nyckel-knippan i nästa gård och köpte bröd: då sluppo de af med »bort-bytingen».
J. J. Båta.

Koncept till I: 2009 i R 625: 2, S. 26 (185o).
Vid Kål-bjerga var ett bytes-barn, som alld. växte, m åt f.skräckligt. När drängen eng. körde sig fast m. ett sädeslass i grinden, sade burrtbytingen: »nu skall du få se att jag är stark!» (o. derm. så lyftade han hela lasset på sidan). »Jo, jo — sad Drängen, det är ej underligt, du äter så mkt.» — »Mkt!» ropade burrtbytingen; jag sk. änu äta så mkt att folken måste sälja nyckle-knippan för bröd —, förr slipper jag ej från!» (o. dermed så — —). — D:n talte om det f. Bonden, o. han gick genast m. nyckelknippan i nästa gård o. köpte bröd. — Då sluppo de af böites-barnet.

Källa: Säve, P.A. 1959: Gotländska sägner. Uppsala (Svenska sagor och sägner 12.). s.193