Braid-gat-Galten i skogen

Der den breda skogs-gatan går fram genom Gute hagmarker i Bäl, ligger Gute såg. När det der är friskt med vatten och bönderna ha' brådtom med sågarbetet, höra de stundom ohyggliga gastrop ur skogen under de mörka nätterna, oroas ej sällan deraf då de hvila sig uti »sag-hyttu», f.def., vid den flammande brasan samt hindras t.o.m. under sj elfva sågningen. Ty der i engden herrskar en illfundig skogsbyse, »Braid-gat-Galten», hvilken, när han någon gång låter sig synas, ser ut som en liten gråklädd gosse med röd stick-mössa; men han är i alla fall en starker karl. Ja, det har händt, att, då sågen midt i bästa farten tvärstadnat, har man fått se den lille »Braidgats-galten» med en hand hållande vatten-hjulet: och då har han så roligt och skrattar så godt att mösstofsen vickar hit och dit. Men det kan väl hända, att, om han hindrar sågen alltför länge, blir bonden ledsen dervid, tar en skopa »hait hyr» (ask-mörja) och häfver det öfver honom med eld och allt! — Då släpper Bysen straxt hjulet och far till skogs med ynkelig låt, men då skall folket ta' väl vara på sågen, ty derefter börjar han genast löpa med sådan fart, att fara är, att allt skall ta' eld eller rent af slås sönder.
Lars Nordin, Vallstena, f. 1817.

Källa: Säve, P.A. 1959: Gotländska sägner. Uppsala (Svenska sagor och sägner 12.). s.149-150