Bondhustruns förbannelse

Vid Sandegårda i Sande var en Bondhustru, som sjelf var Husbonde och mycket verldsgirig. Engång var hon i träta med en Bonde om ett stycke jord, som ligger vid sjön och heter Strandbacken: hon erbjöd sig svärja vid Tinget på att jorden var hennes; och då Domaren tillstadde det, svor hon vid Gud och allt heligt, att, om det inte var hennes jord hon stått på, så måtte hon alldrig få någon ro i evighet. Nå, hon fick då sin strandbacke, blef än rikare och mera verldsgirig. Men då hon sedan dog, fick hon alldrig någon ro i sin graf, ty hon hade tagit jord hemma i gården och laggt i sina skor då hon svor sig till strandbacken; och derföre får man ännu höra henne vid stort oväder komma flygande öfver skogen nere kring stranden med ljud och skri af en skrämd och jagad gås.
Mor Liljegren i Weskinde, f. i Sanda.

Källa: Säve, P.A. 1959: Gotländska sägner. Uppsala (Svenska sagor och sägner 12.). s.253