Bonden och skogens illusioner

En gammal Bonde var engång nere i skogen och arbetade: han hörde Bysen skratta och gnägga rundtom kring sig, men man brydde sig om intet. När det då blef mot mörkningen, tog han sina doningar och vandrade åt hemmet. Snart såg han redan gården, der han bodde uti Akebäck, klef in öfver stettan i sin gård, steg in genom sin stugudörr och hängde sin mössa på stolpen i liggspisen. Det var mörkt i stugan; men Bonden kunde väl tro att Mor redan lagt sig, hvarföre han helt tyst »pallade» sig fram till sängen, strök ner byxorna och skulle sätta sig öfver sängbalken. Men i stället satte han sig hårdt ned så bar han var i en stickande hvass enesbuske, midt ute i vida skogen — det hade allt varit en synvilla! Och då började Bysen skratta och gnägga långt bort i skogen och ha' roligt åt den arme Bonden, som blef helt förargad och än mera villad, så att han ej förr än fram emot morgonen kunde hitta reda på sitt hem.
Joh. Wallin, i Akebäck.

Källa: Säve, P.A. 1959: Gotländska sägner. Uppsala (Svenska sagor och sägner 12.). s.139