Bonden och grolake-staken

En Bonde gräfde dike; men kände sig hastigt tung, och lade sig ner att hvila på diks-brinken i närheten af en sten-»kalm». Bäst han låg, hörde han en kärring träta på sin piga, som för henne brutit »grolake-staken», och sade bland annat: »Skall' genast staken lagad på gro-laken — tag han hvarest du vill !» — När Bonden hörde det, svarade han: »Tag' I bara hit stumparna, skall jag allt laga Er grolake.» — »Ja», sade pigan, »vill du göra det, skall du ock få färsk kaka». — Nå, der låg straxt grolaken! Men Bonden tyckte att stumparna voro allt för dåliga; hvarf öre han tog och gjorde en helt ny grolake-stake, och sade sedan till att den vore färdig. — När kärringen fick se den, blef hon glad, och sade till pigan, att hon »skulle ge Bonden för besväret en riktigt stor och grann bulle, ty den nya grolaken var mycket bättre än den gamla». — Straxt låg ock en grann bulle på dikeskanten, den Bonden tog och åt och mådde väl af.
O. Fr. Hartman.

[I marg. är tillskrivet]: Bonden plöjde, blef sömnig — — vaknade — der låg en »grolake», som var sönder — — lagade den — — blef sömnig igen — - somnade — — vaknade: då låg der ett smör-bröd, det han åt och mådde väl deraf.
L. O. K.

Källa: Säve, P.A. 1959: Gotländska sägner. Uppsala (Svenska sagor och sägner 12.). s.83-84