Bonden och de små varelserna

En Bonde hade en åker, i hvilken han brukade så ärter, men år efter år så fick han ingen skörd der. Då gaf en klok gubbe honom det rådet, att han skulle ta' små »svajgar» (spön) och med dem slå ett par tum högt öfver jorden i ärt-åkern och detta vid solens nedgång eller i skymningen. Nå, han gjorde så. Då hörde han ett jämmerligt och fint pip och att något smått traskade bland ärterna; ty snart fick han se 3 stycken små varelser, de »Små under jorden», då han med sina »svaigar» slagit deras små kappor af dem och hvarigenom de blifvit synliga. Han tog då lätt tre stycken till fånga och förde dem med sig hem och hade dem en tid i en trä-kista.

Om en tid kommo tolf små män med många böner att han måtte befria deras tre fångne bröder, försäkrande att de alls icke haft lof af deras konung att göra skada i Bondens ärt-åker; och för deras lösen ville de gifva en stor summa. — Bonden fick då en ofantlig penningesumma och blef mycket rik och mäktig för all sin tid; och de Små under jorden hörde han alldrig af vidare.
C. Sundahl.

Källa: Säve, P.A. 1959: Gotländska sägner. Uppsala (Svenska sagor och sägner 12.). s.80