Bärrplockning i skogen

Några barn voro engång ute i skogen och plockade bär; men ett af barnen hade en yxa med sig med hvilken han på lek och odygd gick kring här och der och högg i de små »gurungs-tallarna» (små unga tallar). Men när den okynnige gossen så gjorde, skallade det först vid kvart hugg hämskt dånande i skogen och de andra barnen både honom ej göra så och ofreda träden i skogen. Men då han ändå ej upphörde med att gå och hugga i träden, fingo de höra Bysen, som ville värja sina träd, varnande: »Jär di icke ra; ma di icke sta!» (äro de (träden) — ej råa; må de icke stå!»); och så ropte Bysen för hvart yxhugg till dess gossen förskräckt släppte yxan. — Nu började den lille störaren af skogens frid åter plocka bär såsom de andra barnen. Bäst det nu var, så fingo barnen se Bysen, gråklädd och med den röda mössan, ligga och sola sig på en grön tufva. — Och så snart de nyfikna barnen gingo dit åt han låg, förvandlade det sig genast till en stor »Näck», eller »näckig» (skäckig) häst, som till barnen[s] förskräckelse med stort larm och gnäggande for af till skogs.
And. Söderdal.

Källa: Säve, P.A. 1959: Gotländska sägner. Uppsala (Svenska sagor och sägner 12.). s.151