Bärplockningens häftiga äventyr

Under bär-tiden var engång nio styckna barn ute i en stor skog och plockade bär. De hade nu alla sina »bär-skräppor» af näfver fulla med de raraste bär: då fingo de se en stor vacker hvit häst helt stillfärdigt komma vankandes fram ur skogen. Hästen gick nu in ibland alla barnen, och var så spak att barnen gingo fram och klappade och kliade honom, och han stod antingen stilla som sten eller kunde de leda honom såsom de behagade. Ett af barnen tog sig då dristigheten och satte sig opp på hästens rygg; men som hästen var så stilla och tålig, klef snart ett till opp på hästen, för två stycken hade gerna godt rum på den stora hästen; hvarföre ock det tredje barnet krälade sig opp på hästens rygg. Men de tre hade ännu lika godt rum: och nu äntrade sig det ena barnet efter det andra opp på hästen med sina fulla bär-skräppor — för barnen hade lust att roa sig, då de nu i alla fall hade sina skräppor fulla och ämnade gå åt hemmet. Der suto nu alla de nio barnen på den store hvita hästens rygg, och de hade alla godt rum; ty hästen hade blifvit allt längre och längre allt som flere af barnen bestego honom. — Men alla nio barnen voro nu ej så väl uppkomna på hästen förrän han började springa i fullt »flyg», frusta och slå opp, så att alla barn-ungarne trillade af honom, och skräppor och bär haglade kring dem ner på marken och förstördes. Då gnäggade hästen till förfärligt så att det skallade i skogen och hade så roligt öfver putset med barnen — ty det var sj elfva Näcken de ridit —, och försvann så under största gny och allarm i skogen. — Slut.
A. Söderdal, f. 1827 i Rute, Skollär. i Alskog.

Källa: Säve, P.A. 1959: Gotländska sägner. Uppsala (Svenska sagor och sägner 12.). s.154