Barnmorskan och spånen

En Bond-hustru, som var barnmorska, låg en natt vaken och det var half-ljust i rummet. Då kom en liten man af de »undar-boniska» upp vid spis-trappan och beklagade sig för granns-mor, att, när hon kastade gryt-skummet bort, så rann det ner på hans hustru och barn. Hon svarade då, att det var för illa, och lofvade att ej göra så mer; och för öfrigt ville hon gerna vara sina grannar till tjenst som hon ej förr vetat af. Hon kunde nu förstå hvarföre hennes pigor länge varit modstulna och sömniga i deras arbete och att det på en tid ej varit någon välsignelse i huset. — Gubben bad henne då att genast vara så god och komma till hans hustru, som skulle föda barn. — »Jo», svarade hon; och var snart nere hos de små folken. Der såg hon nu sina egna pigor sofvande stå i bara särken och mala: hon klippte ett märke i deras särkar. Vid afskedet, sedan hon hjelpt den lilla hustrun, som låg i sängen, och det lilla barnet var tvättadt, fick hon till betalning en hop hyfvel-spånor. — — När hon åter väl var hemma, var det ännu natt; men några af spånorna, hon tagit vara på, voro då blefna till granna silfver-skedar, och hon fann märkena igen på pigornas särkar.
L. O. K.

Koncept till III:151 i R 625: 3 (V), s. 33 (1854).
Barnmorskan blef ned-tagen G:n kom upp vid spisen — — trappa — — hustru låg i sängen — — Kastade gryt-skummet s. rann ner på hustru o. barn pigorna sofvo o. malade — klippte i särken silf.-skedar.

Källa: Säve, P.A. 1959: Gotländska sägner. Uppsala (Svenska sagor och sägner 12.). s.96