Barnmorskan och skörtet

Vid Känna i Burs, der en hustru var barnmorska, höll en grann skjuts vid dörren och en liten man kom in och bad Kära mor att hjelpa hans hustru i barnsnöd. »Ja, om hon komme tillbaks oskadad, lofvade hon komma.» — Nå, man for af. Vid Haug-råirsbacke bar det ner och en väg ledde till dörren. I förstugan stod hennes »gårds-päika» i bara särken, sof och malade, då hon skar ett stycke af hennes särk. Inne i stugan var allt »gildt» och vackert och den lilla barnsängshustrun låg så grann i sängen. Snart var allt lyckligt »afskildt». — När barnmorskan skulle fara, gaf barnsängshustrun henne för besväret ett rödt »värkens-skört» och sade: »Det kan du slita natt och dag, det blir bättre och alldrig sämre, men du skall ej gå med det i 'stor-mans-hus'» (kyrkan, som så kallas af Trollen, hedningarne). Så voro hästarne igen för dörren och hon kom lyckligt hem igen. — Ofta brukade hon sitt granna röda »skört», som alla beundrade; men efter tre år glömde hon engång den gifna tillsägelsen och tog det på sig och gick till kyrkan. Men just som hon skulle der inträda, »försvanst skörtet», och hon stod der i bara underkjolen (VI: 122).
C. B. Östman.

Koncept till III: 592 i R 625: 5, S.122 (1866).
Barnmorska — — Vid Känne i Burs — — karl kom ni. vagn lofvade om hon komme oskadad tillbaka — — väg i Haug-råirs-backe ni. väg t. dörren — grann — i förstugan stod gårdspigan sofde — skar st. ur särken — — Frun låg så grann i sängen — — När hon skulle — fick ett rödt värkens-skört. Sade frun. »det kan du slita natt o. dag, det blir bättre o. alld. sämre men ej gå ni. det i Stormans-hus = kyrkan». Hästarne fram -- reste hem. Brukade j emt skörtet i 3 år. Men dereft. tog hon skörtet utan på o. gick t. k:n ; men när hon just skulle gå in i k:n försvanst det, o. hon hade blott sin under-kjol.

Källa: Säve, P.A. 1959: Gotländska sägner. Uppsala (Svenska sagor och sägner 12.). s.97