Barnens dans och sorg

Den sedermera öfver-gamle klockaren Sven i Tofta miste en liten dotter: särdeles modren, hans hustru, sörjde och gret grufveligen barnets död. En natt skulle Sven som vanligt öfver kyrkogården gå till fiske-strand. Han såg då en hop små barn dansa i ring och vara glada; men inne i ringen satt en liten flicka med en kruka i knäet och gret bitterligen. Sven frågade då hvarföre hon allena skulle sitta der och gråta. Den döda lilla flickan svarade: »Jag kan alldrig få någon ro, för jag skall sitta här och samla min moders tårar!» — Denna syn och varning »tog» klockaren och hans hustru »till sig»; och modren sörjde ej så hårdt derefter, emedan hon trodde att hennes barn sålunda skulle få ro i grafven.
J. P. Enderberg.

Källa: Säve, P.A. 1959: Gotländska sägner. Uppsala (Svenska sagor och sägner 12.). s.275