Åskans drabbande närvaro

»Thorns-pjäska'» ser ut som »a skèro» (skata), men utan stjert. En flicka, som gick ute då det åskade, blef rädd, började springa och kastade förklädet (som hon hade bundet om sig) öfver ansigtet, för att ej se blixten. Men då kröp Thorns-pjäska' under det. När flickan märkte det, ref hon förklädet från sig och kastade det bort, då åskan genast slog deruti.
J. Kalström.

En get kom löpande in på gården vid Broa (i Halla) under åskväder, gick der och jämrade sig, då Bonden sade: »Far Däu till Vikare (i Viklau)!» och straxt slog åskan der ned och gården brann af.

(XII: 93) Mats L:n Hangre, f. 1798. [Koncept i R. 625: II, s. 93 (1874).]

Källa: Säve, P.A. 1959: Gotländska sägner. Uppsala (Svenska sagor och sägner 12.). s.160