Städning av blod

Dom har kunnat stä blod. Det var en pojke här som hade huggit av sej tre fingrar med barrhacka, och dom [kom] springande hit och ville att jag skulle skjutsa honom till doktorn. Och det gjorde jag ju förstås. Men medan jag höll på att göra skjutsen i ordning så skicka jag bud efter Fri-gubben, och han kom hit och städde blon åt pojken. Han fråga när han var född — namnet visste han ju förut — och så mumla han nånting, och så sluta det blöda. Men Brattgubben han kunde stä blod på avstånd, det gick lika bra. Stensve-Ingrid i Nor, hon kunde också stä blod. Det var en gubbe som högg sej så styggt, men hon städde blon. Hon sa en gång att hon nämnde alla gudoms-personerna då hon gjorde det.

Källa: Ella Odstedt 2004: Norrländsk folktradition. Uppsala. s. 151