Snara Brita och kon

Det var en skogjänta [vallflicka] som var i Herrbovallen en gång - hon hette Snara Brita - och hon var ute och jäta och hon satt och sömma. Då varst hon ut för att det kom en vit snuvig [hornlös] ko och gav sej på en utav hennes kor. Då for hon dit och skulle skilja dom åt, och då hoppa nålen ur sömmen och for över kon. Och sen följde den där kon med, och hon kunde inte få bort henne, och då satte hon in henne i fäske [fähuset] också. Men då på kvällen kom en käring dit i vindögat (gödselgluggen) och sa: "Jag vill ha igen koa!" - "Ja, ta ho då", sa jäntan, "jag jetta [måste] sätt in'a för ho följde dom andra." - "Nä, jag kan int", sa käringen då, "du har kastat stål över henne." - "Nä, int har jag kastat stål över henne", sa jäntan, "men då har väl nålen hoppat över henne." Men hon fick behålla kon, för käringen kunde inte ha henne då. Det där har mor talat om.

Källa: Ella Odstedt 2004: Norrländsk folktradition. Uppsala. s. 87